Artiklar

Jag har precis tagit del av artikeln ”ENFALDIG MÅNGFALD" http://www.kristianstadsbladet.se/article/20080306/OPINION/278635193/1909

Den handlar om en fristående förskola som avböjer att ta emot flyktingbarn, anledningen säger de vara att deras inriktning inte skulle passa dessa nyanlända barn.

Jag tänker att genom att acceptera och uppmuntra mångfalden ger vi oss möjlighet att utvecklas och givetvis också motsatsen. Men jag ser inget likhetstecken varken mellan Annorlunda och Negativ ej heller Positiv utveckling. Det beror på… och samtidigt måste förutsättningarna finnas för att det ska utvecklas till något gott. Dessa förutsättningar är av olika slag. De ekonomiska fanns tydligen redan i det aktuella fallet.

Jag instämmer visserligen med artikelförfattaren att talanger i samverkan är vackra ord som måste gälla för alla. Därför är det viktigt att våga plocka fram sin rädsla i ljuset för endast då går det att göra något åt den. Men det gäller sedan att inte ge upp utan att envist stå fast vid ideologin hur vi får ett vänligt samhälle. En miljö god att leva och verka i.

Jag tänker på den tid i början på 90-talet då jag hade valt att jobba på flyktingskola i en lågstadieklass. När barnen och jag började kunde vi inte varandras talade språk. Vi hade under ett år ingen hemspråkslärare. Ett av barnen hade bott i Sverige under några månader och behärskade lite svenska. Ett barn var spansktalande, men de övriga kom från det som jag skulle kalla forna Jugoslavien. Men vi ville förstå varandra och var öppna för att lära av varandra, som tur är finns det så många andra språk att ta till när det talade brister. Verklighetsupplevelser, färg och form, bilder, musik, drama, olika form av kroppsspråk listan kan bli evighetslång. Det är bara viljan och fantasin som sätter stopp.

Barnens föräldrar och alltså även barnen var väldigt noga att poängtera om de var från Makedonien, Kroatien, Serbien eller Bosnien. I deras hemland pågick krig som de samtliga hade flytt ifrån. Där fanns en viktig anledning till att överbrygga svårigheterna- något gemensamt. Att ta upp detta ämne till diskussion var en het potatis vill jag lova. Men som jag sa förut ” Det blir viktigt att våga plocka fram sin rädsla i ljuset för endast då går det att göra något åt den”. Och det är i grunden rädsla och osäkerhet det är jag övertygad om. Att skapa mötesplatserna, att använda relationen och ett tydligt ledarskap A och O.

Det handlar ytterst om att känna sig accepterad, känna sig själv, ha självförtroende. Nödvändiga ingredienser för att kunna respektera andra!Jag vågar påstå att för min egen del var detta kanske den mest lärorika period. En tid jag aldrig kommer att glömma och mycket i mitt eget liv hade säkert sett annorlunda om jag tackat nej den där dagen när Gunilla ringde. Skolan har nu upphört men det vi har lärt av varandra kan aldrig någon ta ifrån oss. Så mitt råd är ta chansen!

I slutet av artikeln sticker författaren ut hakan. Det är ord som griper tag, får oss att tänka till precis som de är ämnade att göra.

PÅSTÅDD KATTPLÅGA
Vilka fega människor det finns som häver ur sig sitt hat, hotar och sedan tydligen inte vågar stå för sina uttalanden eftersom insändaren inte är undertecknad... mer än med allergisk mot kattskit. Vad är det? Vad jag vet finns det inte ens på kartan åtminstone inte sammankopplat med diagnosen allergi! Som är en sjukdom.

Däremot ringar rubriken ju mer in vad vederbörande är för en person: "Avliva fritt strövande katter som gör intrång...Det kvittar om den har ett fint halsband eller ej, den är samma marodör som andra vildkatter." Insändaren illustreras av en bild på en Bengalisk katt utomhus. Författaren hävdar att "Fram med kommunjägare som har fria händer att rensa bland katteländet...Låt katten bli fredlös...finns i kvarteret...skaffat en kattfälla..enkel biljett in på tomten...grannarna i kö för att låna den.

Jag säger bara USCH och FY det är mycket som förekommer i samhället som man har anledning att ängslas för. För var är vi påväg när det snart sagt var och varannan dag står om nya rån i hemtrakten? När människor bevisligen känner sig tvingade att ta till händerna och olagliga medel för att uttrycka och behandla och ta från oskyldiga för att ge uttryck för sitt hat, sina lustar och tillfredställa sina egna behov.

Är för tillfället så upprörd, så jag hittar faktiskt inga ord ... och egentligen är det min absoluta mening att ord där man uttrycker sina känslor är långt mer civiliserat än att ge handgripligt uttryck för sitt hat och att ta lagen i egna händer. Men ibland saknas orden, då är det bättre att gå undan och kanske ge plats för någon annan som kan bemöta så det leder till något konstruktivt. Det har jag fått inpräntat och får mig oftast att känna mig tillfreds (och det är jag så tacksam för!), åtminstone på sikt. Någon som kan hjälpa mig så bemöter vi insändaren tycker jag!

http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081027/TYCKTTANKT/555628834
20081027 A18

SUMMERING AV KOMMENTARER; Vi är överens om hur viktigt det är att värna om livet, visa att vi bryr oss och inte förbehåller oss rätten att avgöra vad som är rätt eller fel i det som naturligt sker i naturen. Våra ingrepp påverkar naturens lagar och det visar sig oftast negativt.

Vi är många kattälskare Eva-Katrine men vi är också mer eller mindre medvetna om att det finns raka motsatsen Men att endast se saker i vitt eller svart är inte bra för variationen. Det måste finnas utrymme för alla nyanser. Katter är mer eller mindre vilda djur och har sina naturliga instinkter som kan vara svåra att styra. Kanske det som inte passar alla att de inte går att riktigt styra och dressera. Det är en vild och fri varelse i vår fauna som Mats också sa.

Hat förblindar, ingen mår väl av att gå runt och hata. Bäst är därför att låta bli att förakta och hata! Viljan att skada levande varelser tyder på att något gått fel på vägen i ens egen bakgrund. Det är därför det är mest fruktbart för omgivningen om vi försöker lyssna bakom orden. Hat är svårt och det tär och kan synas rättfärdiga enskilda till att begå hemska handlingar mot naturen. Det är ni inne på både Jeanette och Ann. Det kan göra mardrömmen till realitet.

Vill vi försöka påverka andra och deras inställning är det mest fruktbart att försöka att se det ur den andres synvinkel för att kunna möta argument. Hålla med om en del, åtminstone lyssna, för annars stänger personen sina kanaler. Där är jag helt på din linje Mats. Min erfarenhet är alltså att man bäst når förändring genom att försöka förändra sig själv och sin egen inställning. Om inte helt så åtminstone lite!